TMP trackday Anderstorp 030811

Må 11/8 var jag i Anderstorp på Scandinavian Raceway där Apriliageneralagenten TMP anordnade bandag (främst för danskar och norrmän). Totalt var det ett 60-tal hugade åkare som dök upp från Danmark, Norge och Sverige. Apriliahojar dominerade givetvis, och då främst RSV mille och därefter Falco. Det var också gott om Ducatis som fick vara med då det fanns platser över och liknande utbyte skett tidigare. Ett gäng Moto Guzzi och någon Bimota fanns där också. När det var idel V-twins så kan ni ju bara föreställa er hur underbart det lät!

När jag anmälda mig på morgonen fick jag reda på att om man inte har originalavgassystem så får man inte köra på hela banan, utan bara en kortad del. Ca 2/3 av banlängden och 5 av 9 kurvor. :-(
Men för 300 DKK, känns det billigt i alla fall! Det hela började med en kort presentation av dagen och de personer som är där för att hjälpa oss. Flera av de skandinaviska apriliaförarna var på plats, bl.a. Johan Stigefelt (GP-250) och Rene Prang (Scandinavian Superbike).

Det var helt klart kul att köra på en "stor" bana. Mer att tänka på med växlingar, bromspunkter och spårval. Efter några varv så började fotpinnarna skrapa i och snart efter knäpuckarna. Vi var ca 60 förare på plats, indelade i tre grupper; röd (snabb), grön (långsam) och gul (mellan) grupp. Jag körde i röd grupp där jag befann mig nånstans i medelskiktet. Det var ungefär lika många som körde om mig som de jag körde om.

Det stod i inbjudan att hjälp med inställning av hoj skulle erbjudas så jag gick in i Aprilias depåtält med tävlingshojar och frågade "förste bäste person". Det råkade vara Rene Prang, en kraftig kille jämnårig med mig, som genast bad mig hämta min hoj. Senare har jag fått veta att Rene har tävlat sedan 1990 och är överjävlig på att köra, jag tror han har varvrekordet på Knutstorp bl.a.

Väl på plats började han gunga och känna på min Falco, och konstaterade omedelbart att den var för mjukt inställd. Inte direkt konstigt då jag aldrig ändrat några fjädringsinställningar på den och Falcon "bara" är en "sporttourer" i jämförelse med RSV:n och från fabrik inställd för gatkörning. Först ökar Rene förspänningen på fjädrarna i framgaffeln (4 ringar tror jag) till max. Då måste returdämpningen också ökas, vilket också sker (1 varv, tror jag). Därmed är det dags för bakfjädern vilken också anses för mjuk. Efter en lyckad jakt på depåområdet lånar jag två haknycklar så vi kan justera förspänningen bak. Ca 3 mm mer förspänning, och lite extra returdämpning och Rene tycker det känns OK. Han avslutar med att fästa ett buntband på framgaffeln för att kolla hur djupt jag fjädrar ner framgaffeln under nästa pass.

Skillnaden märks direkt på nästa pass då knäpuckarna når marken INNAN fotpinnarna! Detta gör att det hela känns mer kontrollerat och därmed går det att köra lite snabbare. Det hela är ganska självklart då hojen med för mjuk fjädring tidigare sjunkit ihop av centrifugalkraften i kurvorna så att höjden över marken minskat med fotpinneskrap som följd. I detta läge då fjädringen är komprimerad finns inte mycket (ingen?) möjlighet för fjädringen att svälja ojämnheter i vägbanan. Detta är den troliga orsaken till att jag la hojen på Sturup Raceway 3/8. Två pass senare kontrollerade Rene var buntbandet satt någonstans. Det satt en halv centimeter från botten. ”Perfekt!” var hans kommentar! Denna kompression uppnåddes vid fullbromsningarna efter rakan då bakhjulet knappt behövde bära någon vikt alls…

Efter lunchen var det ett föredrag om fjädringsinställningar (på danska!) och då delades också ett 28 sidigt utmärkt kompendie ut i detta ämne. (Kevin Cameron: Sportbike Performance Handbook). Jag och Näven håller på att djupstudera detta nu!

På eftermiddagen fortsatte körningen med ytterligare tre 20-minuters pass. Förare med originalsystem hade ett förmiddags- och ett eftermiddagspass med helbana som jag gick miste om, men jag var ganska slut efter en heldag på bana i gassande sol i alla fall!

För att se bilder från denna heldag gå in på TMP’s bildsida.

Presentation av personal och genomgång av dagens schema och banan.	Peder Spiles kamskaft Ducati i superskick, med uppborrad motor och glas över vinkeldreven! Ett smycke!	Lite taktiksnack mellan passen med ett gäng svenskar!
	Det fanns gott om blandade italienska karameller, som bl.a. denna Bimota DB4. Kul att se den under skalet också!


		Varvning i karusellen!
	Snyggt! Det råder ingen tvekan att jag jagar för att varva.		Härligt kort! Ni kan väl nästan se mitt leende från öra till öra, va?
En tvåtaktare (250cc?) får se sig varvad i karusellen.	Gammal är äldst!	Peter Leisted ute på banan.

	Svenskligan diskuterar.	Rene Prang hjälper mig med inställning av fjädring och stötdämpare på Falcon. Tack!	Rene Prang på sin Superbike. Han körde om mig så det visslade om det... Söndagen efter såg jag hur han krossade japp-crapp i mängder på Knudan!
Beundrarna samlas runt Peder Spile och hans gamla Ducati.	Denna Aprilia Tuono gick som ett troll! Vi hade några rejäla duster mot varandra.	Line-up inför byte av körpass.	Tuff gammal race-guzzi!
Ett par Moto Guzzi Daytona fanns på plats. Men de sattes också på plats...	Det var gott om Ducatis i alla tänkbara varianter. Här en 999:a med massor av kolfiber-godis. Det är kul att köra om Ducatis i mängder!	Här en Falco som dras ut ur sandlådan med leca-kulor...	Go' stämning i depån.

Klicka här för att se alla bilder från TMP's bildsida för denna bandag!